Produktion:Sverige, 1956
Regissör:Hasse Ekman
Medverkande:Sickan Carlsson, Hasse Ekman, Gunnar Björnstrand, Stig Järrel, Sigge Fürst, Inga Gill
Speltid:94 min
Kvick och romantisk road movie på färd ner genom 1950-talets
Europa med Hasse Ekman och den omåttligt populära Sickan Carlsson i
huvudrollerna.
Willy Lorens (Hasse Ekman) är
programledare för det smäktande radioprogrammet ”Sjunde himlen”, som
särskilt riktar sig till landets kvinnor. Han får artistnamnet
Etershejken och överöses med säckar med beundrarpost. Den stora
uppmärksamheten och chefer som jagar på honom tär på krafterna och
radiostjärnan hamnar på sjukhus. Där finns doktor Lovisa Sundelius
(Sickan Carlsson). Hon är en självständig, praktiskt lagd,
yrkesarbetande kvinna som inte är det minsta mottaglig för romantik
eller smicker, och hon tycker att ”Sjunde himlen” är rent trams.
Fortsättningen är inte svår att lista ut. Konflikt uppstår naturligtvis
mellan radioprataren och läkaren, men även varma känslor.
Efter en period av ambitiösa och mer allvarliga projekt, med Flicka och Hyacinter
från 1950 som främsta exempel, övergick Hasse Ekman under 1950-talet
till att göra komedier. I huvudrollerna syntes den slagfärdiga Sickan
Carlsson. Hon hade innan gjort många huvudroller för regissören Schamyl
Bauman men när han slutade göra film inledde hon samarbetet med Ekman.
De hade båda en lätthet i agerandet och en bitsk kvickhet som gjorde att
de matchade varandra fint. Hon var vid den tiden en av Sveriges mest
kända och folkkära skådepelare och det var mycket hennes förtjänst att
filmerna blev publiksuccéer. I kombination med Gunnar Björnstrands
komiskt stela major är det Ekmans och Carlssons charm som i huvudsak bär
Sjunde himlen.
Sjunde himlen är också något så
ovanligt som en svensk road movie från 50-talet. Filmen var en av Ekmans
mest påkostade och spelades in i Sverige, Tyskland och Italien. Efter
Etershejkens sjukhusvistelse hamnar han och läkaren (inte av en slump)
på samma bussresa till Rom, med stopp på vägen i Hamburg, Heidelberg,
Innsbruck och Venedig. Sponsrade gjorde Linjebuss.
Den
underhållande och romantiska road movien älskades av publiken.
Kritikerna var något mer reserverade. Recensenten i Aftonbladet
sammanfattade: ”Tycker man om Hasse Ekman (och det gör de flesta),
beundrar man Sickan Carlsson (och det gör vi alla) och älskar man
Rivieran (och det gör jag så in i Södern!) så faller man bara i farstun
för Åke Dahlqvists färgfoto fast man vet att det hade kunnat vara ännu
bättre än det är. Svaret blir alltså till sist: Jo vars!”
Idag är
det intressant att notera att filmen gjordes precis före televisionens
genombrott. Om filmen hade kommit bara några år senare hade nog radions
enorma genomslag inte känts trovärdigt. 1959 gjorde Ekman en uppföljare
till Sjunde Himlen: Himmel och pannkaka. Hasse Ekman,
Sickan Carlsson, Gunnar Björnstrand, Stig Järrel och Bellan Roos spelar
samma karaktärer, men vid det laget har Willy Lorens övergivit radion
och blivit tv-stjärna!